guerillacommercials

Fick idag ett bullshit-mejl som jag kände för att delge i kombination med mitt svar.
Efter att ha läst igenom mitt egna svar insåga jag att följande mening stämmer väldigt väl.

"Bråka inte med den Scherwin-Holmérare som över övertygad om att han eller hon har rätt".

Tandläkarens mejl

Från: Utediterat namn på tandläkare 
Skickat: den 16 november 2011 17:12
Till: Hugo Scherwin
Ämne: Din tandställning

 Hej Hugo!  

Efter ditt besök hos mig på FTV Danvikstull har jag frågat vår ortodontist "Utediterat namn på tandläkare nr2" om ditt problem med den utåttippade hörntanden på hö sid i underkäken. Jag visade röntgen och foto. Hennes spontana kommentar var att du själv har åstadkommit tandens läge p.g.a. tungpressning. HON REKOMMENDERAR DIG ATT SLUTA PRESSA TUNGAN MOT FRAMTÄNDERNA I UNDERKÄKEN. Att ta bort visdomständerna har ingen betydelse .Detta är vetenskapligt belagt. Om du önskar få ett jämnare bett rekommenderas att du kontaktar en ortodontist,kanske där du tidigare gått, och får en konsultation och ett terapi- och kostnadsförslag. Sådan behandling ingår inte i Frisktandvårdsavtalet utan måste betalas av dig själv.

mvh  

Utediterat namn på tandläkare

Folktandvården Stockholms län AB, Danvikstull, Allmäntandvård
Alsnögatan 7, 116 41 Stockholm
Telefon 08-123 154 75
Utediterat namn på tandläkares mejl | www.folktandvardenstockholm.se



Mitt svar blev.

Det finns de där tillfällena i livet när saker inte känns vidare bra.
Eller, de känns bra, samtidigt som de känns förjävligt.

Mixat.

Förjävligt, då du inte vann det du ville.
Underbart för att även den känslan finns.

Världen hade inte varit lika vacker om inte någon i den skulle få mig att känna som jag gör nu.

Så satt vi där, Kontemplerade var och när
För något borde man göra än att bara sitta och möra.
Men att fredagens timmar snabbt blivit få känns helt ok ändå

För

Jag sitter här och rimmar medan sköldpaddorna nu simmar.
Det låter som ett nödrimm, ja vet, men tro det eller ej
denna pojke och tjej, vars gästfrihet välsignar mig
Har tre sådana krabater, rustade som soldater (utklädda till granater).

En konstant konsumtion av kvalitetsté
får en snabbt att inse pissblåsans kapasitet
i att hålla inne det nyss nämnda teet.
För många te teet och det, jag vet
men prova att rimma på e och et

Utan att säga något som

"Först åt jag en hel get, gick sedan och sket
drack sedan te och såg någon spöa på ett c-p"

Funkar tekniskt och är kanske lite kul
men vem vill höra om att kicka någon på en stol med hjul?
Eller att DIN MAMMA är ful och att min tunga är gul
(samt att jag bor i ett skjul)
Överpedagogiskt sagt och i denna takt
kommer jag att utsättas för kulturell slakt
som inte är i min makt att hindra, lindra eller förmindra.

Men ta det lugnt, sätter snart punkt
eller
Ska tänka på saken, tidigare nämnda te hålller mig vaken
"Något om att du är naken!" Ropar en vän från köket
Tja jag skulle kunna rimma om gårdagspöket?
Eller det exibitionistiska spöket?

Ja, jag är(var) nog lika pigg som jag verkar.
... ... ... ... Särkar?

Men denna dikt av dunkel dignitet och tvivelaktig kvalitet
Kommer att korrigeras från klavertramp till kultur (inte)

Nu är det iallafall lördag. Det blir min städdag.
Ni vet, rensa upp en massa skit, slänga flaskor tömda på sprit,
springa både hit och dit, ge farmor en visit.
(1337 skrika "LEET").
Sedan koppla av från allt slit och flit med en relaxsionssrit.

Ett bad, varmt och badbombsgrönt.
Det är så skönt att det får tidigare jobb att kännas lönt.
Nu orkar jag inte mer av detta,
trodde att jag morgonen efter denna dikt skulle rätta

Omnomatopoesi,
svart magi,
skum filosofi,
utopi och dystopi,
en jävla anarki,
Det är min Melodi.


Skrika tills mina stämmband brinner. Krossa flaskor mot betong
Vi får se om jag hinner lära andra denna sång.

Högaktad samhällsmoral där individer lider ständiga kval
Vaktad från emotionella överskval

Etablerade sociala maktregi
Degenererade banala förtryckarparti

Normbokens sidor vikt till origami
Och deklarerar känsloanarki

Så krossa flaskor med bensin
tänd eld på ett slumpvist sädesmagasin

Döp en stad i eld och lågor
Löp sedan till slutet av era förmågor

Drick vin i skådespelets stora tempelruin
Skjut åskådarna med ett stort flin

Våga kritisera, terrorisera och pulverisera

Nedmontera

sedan reparera, separera, systematisera

Föra in det i en ny era. där ännu flera
får medicin mot mental kolera

Det här är en gammal dikt
jag lägger upp den som bikt

För min syn har ändrats lite sen dess
jag är inte arg, lider bara av tristess

Nu är jag dock med dessa rader färdiga
Läs dem, ni behöver inte vara värdiga

"Nej tack, jag tycker inte om öl"

Tystnaden sänker sig på festen efter att jag fällt denna kommentar
Häften kollar bort mot vår ihopslängda bar
men resten stirrar stint på mig
de kan liksom inte förstå att öl inte är min grej

Och hade jag varit tjej
Eller en fjäderboa gay
Hade det på något sett
lätt varit mer okay
att öl inte är min grej
Men, respons nummer ett

"Åh, nej javisst! Vi hade ju glömt att du är nykterist"!
"Va, nej, tycker bara inte om öl."

Det här leder snabbt till respons nummer två
vilket betyder att de har börjat förstå
men tanken är så svårgreppbar
att det fortfarande är ett bra tag kvar

"Du har bara inte druckit rätt sorts öl"

Ett desperat försök att vända världen på rätt köl
och jag har provat ljust, mörkt, staut och lager...ja till och med rökt!
Jag har verkligen försökt att den bittra beska brygd bedricka!
Men ni kan till och med wickiklicka på "ölsmaklökars antites"
först är det någon snubbe vars namn inte ges
Men sen på andra plats där står faktiskt jag
som börjar bli trött på denna allmänna lag
om att MAN ska gilla den här formen av alkohol

Det är lite som fundamentreligiösa som inte tål
folk som knullar i "fel" hål

Jag förstår inte folks problem
det är itne som att jag är en extrem, militant anti-öl-aktivist!
Jag tycker bara att öl smakar trist
Så, om du inte av min ölbrist personligen lider
SNÄLLA, låt mig dricka min torra cider.

Just nu sitter jag hemma i min stökiga lägenhet och har en uppsvullen värkande hals.

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag vill skriva så det här blir säkert ett sådant där långt till synes innehållsrikt blogginlägg som har ungefär lika mycket nyttoämnen som att äta kartongmüsli.

Vintern är här, iallafall för ett tag. Det gör mig glad och tillockmed lycklig. Stod för ett tag sedan och tyckte det var allmänt synd om folk som låser sina huvuden kring att de inte skulle kunna göra saker. Jag vet att jag gör det med, men inte till en sådan till synes absurd nivå som många andra. Jag vill lära mig spela gitarr igen. Ända problematiken för mig just nu är det där med att stämma den. Ska nog skaffa en stämmningsapparat. Känns som ett värt tillskott.

Det blir nog en händelserik vinter.

Jag har hittat en del utbildningar jag vill gå nu. En konstutbildning på ett år och sedan en Utbildning i Grafic Design i Pewter, Australien alternativt San Fransisco, USA.

Vi får se, men det är iallafall en tanke. Det eller tatuerare. We får se sa blinda Sara.

Annars så är saker allmänt bra i mitt liv. Jag jobbar, förösker att spara så mycket som möjlgt för studielån är en hynda och har nyss a´contraer till vad jag just skrev köpt en snowboard.

Leo anser att jag försöker fly iväg till tvärtomkiruna.

Just nu har jag en sådan där tre till sex timmars mellanrumm i livsviljan. Med ett hål i jobbtillfällena på Iscen och en lön som ioförsig låter mig leva drägligt. Drägligt men det ger inte mycket tillfälle för att buffra upp för de studier jag har i åtanke att ta för mig.

Jag orkar inte mer med min egen ambtion, den tar seriöst kol på mig. Jag vill inte teckna för att bli erkänd tecknare, jag vill inte spela gitarr för att på något vis glänsa över någon. Att studera på Kth hoppas jag blir ett sätt för mig att kunna jobba med något jag skulle gilla.

Jag har verkligen haft en jättebra dag, men jag tror jag behöver vila ut från människor lite. Så så fort som lite ätande och hjälp med min första egenbetalda hyra är gjord så ska jag dra mig ut till min grotta och lyssna på harry potter och hantverka lite. Kanske teckna också. Bryta dagens dåliga teckningsdag.

Det härliga med att idag är en dålig teckningsdag är att det trotts allt inte går hälften så dåligt som på en dålig teckningsdag för ett år sedan. Det man tränar blir man ju bättre på så.

Ska ta upp konceptet Death Inc. igen. Tror det blir i episka proportioner.

Jag tar även upp beställningar på teckningar numera, kan inte hävda att det är sjukt bra men nu är jag nöjd med mina egna verk åtminstone.

Det var allt för denna gång.

Hej, om någon läser detta. Jag visste inte hur jag skulle börja mitt inlägg med det blev som det blev. Bäst är att starta med något.

Jag sitter nu i det jag tills för någon vecka sedan kallade hemma. Nu så känns det märkbart inte så längre. Rummet jag bott i 9 år i är rivet (faktiskt rivet, vi tog ned väggen i helgen), nästan allt som jag ägt har flyttats och idag trillade post in till mig på min nya adress.

Det jag spenderat större delen av min lediga tid med hemma i det nya hemmet har varit att lyssna på Harry Potter på ljudbok och bara softa. Mjukstarta kan man nog kalla det.

Imorgon, eller ganska exakt 12 timmar från nu sitter jag på båten till gotland. Ska blir kul.

Det intressanta är att jag verkligen känner mig hemma med att vara till medparten solitär i hemmet. Jag har inte en evig nöd att vara med folk och det är skönt. Jag har tecknat en hel del. Jag gillar teckning. Man behöver inte känna sig dålig bara för att det finns folk som är sjukt mycket bättre än en på det. Jag vet att det sistnämnda egentligen borde gälla för allt men det är alldeles för männskligt att jämföra sig med andra.

Som med musik. Jag gillar verkligen att spela gitarr och jag gillar att sjunga. Bara helst inte med någon där. Jag är oftast inte bekväm med det. Detta tackar jag min pianofröken från när jag var 8.

Men nu ska jag dra mig hem till mitt ställe. Ska upp tidigt imorgon och åka. Ska se till att diska och städa lite innan det händer.

Fuck you (very much) Framfört av Lily Allen



Skön inställning och skön attityd.
Menad först mot Britiska höger nationalistiska partiet. Sedan Ändrad eller även menad mot Hurricane George.

Jag tror mitt problem ligger i att jag inte känner att tiden räcker till, när det egentligen är allt den gör.  Jag tror pressen på att man ska ha en karriär och ett jobb man trivs med när man är 20 har smugit sig in i mitt sinne. Den sitter där och petar in små onödiga pretantioner om att jag måste ditt eller datt. Jag varken vill eller orkar allt den säger. Så den var tvungen att bli arkebuserad. Invaders Must Die!

Vart vill jag hamna om 10 år? Ingen aning.
Om 5 år? Ingen aning.
Om några månader? Mexico.
Om några veckor? Medeltidsveckan!

Jag har kommit fram till att det bästa ordet är "Chilla".  Ta livet som det kommer och gör det du vill göra.

Hakuna Matata på er alla.

Ligger i en säng som bara temporärt är min. Kattvaktar brorsan och Christins katt.
Just nu är mitt liv lite spess, lever med känslan av ett sommarlov. Men utan något att komma tillbaka till i höst. Visst står jag i kö till skola men? Vad gör det egentligen? Jag ansökte sent och ligger bara som reserv. Jag har inget fast jobb och inga pretantioner av att kunna få ett hellre. Förutom det så vill jag ut och resa mera.  Så jag tror de blir att arbeta ihop pengar till resa och att sedan sticka. Och det snart.
Men först Gotland

Jag har insett att jag inte kan ta religiösa seriöst.
 Redan där så begick  jag socialt och samhällsmässigt självmord men jag står för det.
Tro mig, jag har haft konstiga tankar om världen också. Konstiga förklaringar och ganska långsökta svar på alltför komplicerade frågor.

Varför finns vi här? Ärligt talat, vem fan vet det? Sure, det är enkelt att ta och säga något retarderat citat eller metafor från 5000-1500 år sedan men det ger inget svar. Att säga gud/ar/innor gjorde känns som en jävligt dålig deus ex machina för trötta storytellers.

Ska man börja gå in på riktigt djupa saker kan man börja tänka på existensen av allt i sig och sedan fråga sig varför det existerar. Och inget bra svar kan där ges. Men jag kan faktiskt dra det så simpelt att det eventuellt inte finns något som en icke-existens? Men om vi tar ner denna diskussion på en mindre omöjlig nivå.

För att ännu en gång besvara frågan om vad jag hade gjort ifall jag mot all förmodan skulle ha haft fel i min tro på världslig fakta och att det fanns någon konstig entitet som satt där på någon jävla tron när jag väl dött.  Jag skulle spotatt den i ansiktet, gett den en rejäl örfil och sagt "jävligt moget ditt jävla rövhål, nöjd?".

Nu är det så att jag inte ansluter mig till den biten av männsklighetens psykos. Jag ansluter mig till andra istället.
För det är vad det är, en jävla masspsykos.
Ja, jag är upprörd och irriterad. Jag är upprörd över att folk vars intellekt jag vill kunna respektera utan att tveka bortser från all uppsamlad fakta genom tusentals av år och hävdar att en historia berättad för 2000 år sedan, genom femte hand,  om att en tjej fick en unge utan att ha haft sex, är sann... Folk frågar mig varför jag tycker att religion kan vara farligt..

Jag ser inte aktivt ner på religösa, vad det än kan verka av det här inlägget, jag kan bara känna mig som att jag umgås med ungar som diskuterar vilket te deras leksaker gillar till sin imaginära eftermiddagskaka.

To be continued

Under idag har några stycken sammanflätade frågor gnagt mig. Dels frågor som determinsim, livets värde och ifall det finns ett slut och en början på detta, egentligen?

Saken är den att eb teori angående universum är att det sväller ut och sedan dras tillbaka ihop till superkompakt massa för att sedan svälla ut. Allt detta i en ändlös cykel. Ifall den gör det så finns det en ändlös möjlighet för hur de universum som kommer ut ska se ut. eventuellt har de protoner runt electrodkärnor? Dvs ett anti-universum mot det vi känner. Så jag tror inte att saker är determinerat. Eller inte i ramen av att det alltid kommer att hända på samma sätt varje gång universum kommer igång. Dock kan man nog säga att det är rättså determinerat genom en sorts universalt klockverk?

För om vi ska vara ärliga så måste vi erkänna att vi faktiskt är ett uttryck för energi. Den energin har bundit sig och bildat massa. Olika kombinationer av den massan kom tillsamman och blev blastade med blixtar under lång lång tid tills och med att någon bit av den plötsligt svetsades ihop och började agera. Liv var då framkommet. Egentligen är livet en väldigt komplicerad och väldigt simpel teknik. Maskiner är vårat sätt att skapa primitivt eller ensidigare liv. Vi "härmar livet" skulle man kunna säga. VI gör det väldigt stort och klumpigt för tillfället, men vi börjar bli bättre.

Så om vi nu har kommit fram till att livet bara är ett fåtal av alla dessa uttryck för energi. Vi kan också komma fram till att vi är självgående köttmaskinerier. Så med detta i sinnet, fråga er själva, varför skulle livet vara värt något? Liv i sig? Är det verkligen värt något? Eller är det bara summan av vad det livet gör som gör det värt? Jag vet inte vad jag ska svara på de här frågorna. De är så gamla också.

I min normala tid när jag interagerar med folk eller ritar etc. Då så spelar svaret på de här frågorna speciellt mycket roll, för, jag är ändå en av oss alla köttmaskiner och jag har en viss form av programering. Den påpekar att livet är värt att bevara och att njuta av det. Det tror jag också är lite svaret på frågan om livets värde. LIvet i sig kanske inte ur ett universiellt perspektiv är värt mycket. Dock så tror jag att vi kan se på det som att livet är en chans för att uppleva kontra att vara upplöst. Jag antar att det inte kommer hända alltför ofta och att det kan avra rättså värt att prova på det nu när man har chansen.

Jag vet att jag inte diskuterade färdigt om determinism och att jag lämnat stora glupande hål lite överallt. Även har jag inte hunnit gå igenom tredje frågan men det får jag ta en senare gång. Nu är jag trött.

Hoppas detta är värda tankenötter.